Den misslyckade dottern...
Det känns allt oftare som att det är jag. För hur mycket jag än verkar försöka eller hålla mig i skinnet verkar det aldrig vara tillräckligt, aldrig tillräckligt bra. Jag och mamma bråkar allt oftare och om småsaker. Jag träffar varken henne eller pappa särskillt ofta eftersom jag mest håller mig för mig sjv uppe i min stuga. Men jag orkar inte umgås med dom när det enda det resulterar i är bråk.
Hoppas att jag kan skaffa mig en lägenhet i stan så fort som möjligt för jag orkar inte med alla dom här bråken. Vill bara få vara ifred :( Suck, jag verkar vara inne i en personlig kris nu igen :( Den enda kommentaren mamma fällde om det var "Jaha men ta dig upp ur den då!" Tack för den...
Grejen är att jag inte är arg och jag kan inte gråta. Men jag känner mig så fruktansvärt tom :( Som att ingenting spelar någon roll, faller himlen ner imorgon har det ingen betydelse. Så känns de. Nu kan jag bara stirra in i väggen igen...Undrar om blickar gör fläckar på tapeten?
Hoppas att jag kan skaffa mig en lägenhet i stan så fort som möjligt för jag orkar inte med alla dom här bråken. Vill bara få vara ifred :( Suck, jag verkar vara inne i en personlig kris nu igen :( Den enda kommentaren mamma fällde om det var "Jaha men ta dig upp ur den då!" Tack för den...
Grejen är att jag inte är arg och jag kan inte gråta. Men jag känner mig så fruktansvärt tom :( Som att ingenting spelar någon roll, faller himlen ner imorgon har det ingen betydelse. Så känns de. Nu kan jag bara stirra in i väggen igen...Undrar om blickar gör fläckar på tapeten?
Kommentarer
Trackback
