Josefin

Ja jag vet varken ut eller in längre. Världen snurrar och jag får inte grepp om något känns det som. Var jag än tittar ser jag död och förstörelse. Jag vet som inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte göra något och just nu vill jag bara sitta hon någon (hoppas du vet vem du är) och gråta. Sitta o krama denna någon och bli kramad tillbaka. Känna att det finns nån där som vill mig väl.
Men samtidigt vet jag inte om denna någon verkligen vill finnas där :( För som det är nu så är det ett väldigt förvirrat läge. Seriöst jag vill skrika och slå på något! Förstöra något och sen bara sjunka ihop och tokflänna! Jag vill gråta tills det inte finns några tårar kvar, jag vill skrika tills min röst försvinner och jag vill slå tills mina nävar inte längre kan känna smärta! Jag förstår inte hur allt kan vara så fruktansvärt befläckat! Hur allt vacker kan på några sekunder förvandlas till något avskyvärt! Något som får mig att äcklas av blotta åsynen!
Ibland drabbas jag av en sån fruktansvärd ångest att jag inte vet åt vilket håll jag ska vända mig. Jag vet inte vem jag ska prata med för jag vill inte besvära någon med mina problem. Vill inte få någon att må dåligt på grund av mig. Så istället sätter jag mig och skakar i ett hörn eller ligger i min säng och gråter...istället för att få någon annan att må dåligt på grund av mig.
Känns som att allt jag skriver bara är förvirrande och ja det är det nog. Men mina tankar är helt förvirrade. Det snurrar licksom bara runt. På dagarna känns det ganska bra...men nu på kvällarna när jag är själv får jag tid...den där jävla tiden som alltid får mig att börja tänka och må dåligt!!!!