Josefin

Med råstyrka lyckades jag få upp ytterdörren men träffades genast av en vägg av fallande iskall snö. Jag drog upp kragen på jackan så det blev ett litet skydd mot dessa vita flingor som föll i rasande mängder. Ett trevande steg efter det andra förde mig sakta ner mot mitt mål, mamma och pappas hus, källan av liv. Jag kunde på långt håll se det värmande ljuset från köksfönstret och banade mig sakta väg ner genom snömassorna.
Snön greppade tag om mina skor och kylde ner mina fötter så de blev kallare och kallare för varje steg jag tog. Att trotsa dessa snömängder var som att försöka trycka sig genom en vit mur. Tillslut kunde jag se in genom fönstret, se värmen som fanns där inne, skyddat mot stormen som rasade runt mig. Med livet som insats lyckades jag tillslut ta mig fram till tryggheten! Som belöning för min heroiska insats bjöds jag på en värmande dryck, lika röd som livets vätska som flyter genom våra ådror, de kallade drycken för glögg. Jag kände hur värmen spred sig genom mitt bröst och ner till mina iskalla tår. Jag var trygg!