Josefin

Jag börjar faktiskt tvivla på mitt beslut...eller beslut...jag har faktiskt inte tagit ett beslut...jag har suttit ner hos mamma och pappa och fågat dom lite om vad dom tkr i den här frågan. Självklart har jag inte berättat allt utan mer bara sagt att de strula ganska mycket mellan oss men att jag är rädd att jag kommer ångra mig om jag inte träffar honom. Vi kom iaf överrens om att det inte kan hända så mycket när han är hemma hos oss. För det är en del av mig som sörjer så fruktansvärt mycket för att jag klipper av banden...så någon del av mig måste ju ha känslor för honom...sanningen är ju faktiskt att jag sårat honom också. Så vi har ju sårat varandra...och nu torterar jag oss båda två genom att tvivla...för något innom mig säger att jag kommer ångra mig om jag inte träffar honom. Och det är ju bara över en helg...och om det inte känns bra då ska kan vi ju prata om det...för jag blir knäpp av att bara ha en telefon att kommunicera med varandra genom...fan varför måste allting vara så komplicerat?

För även om ni säger att jag gör rätt så känns det inte som att jag gör de! Det känns som att jag gör fel, fel, fel!!!