Josefin

Det här är nog en av dom värsta dagarna i hela mitt liv. Dagen började väl som ganska ok...var till tandläkaren och lagade ett hål och det gick bara bra...var inte ens otäckt den här gången.
Sen åkte jag till skolan och satt och pratade med Sandra ett tag innan jag gick på min historialektion. Efter historian tänkte jag gå och äta lunch men det var så jäkla lång kö att jag gick direkt till kyrkan eftersom det var Kurres begravning där klockan tolv. På väg till kyrkan ringde jag mamma och frågade om hon var påväg.
Då släpptes bomben...

Wisper var avlivad. Pappa hade hittat honom i buren imorse och han låg tydligen konstigt. Så han skulle ta upp honom men då bet Wisper honom. Så pappa tog honoom till veterinären i stan som konstaterade att han hade brutit högra bakbenet, precis ovanför knät var det en stor fraktur. Pappa tog beslutet att låta honom gå eftersom att en operation skulle vara jättedyr + att det skulle vara två veckor bort :(

Så idag har jag varit med om två begravningar. Har aldrig gråtit så mycket som jag gjort idag. Började gråta vid elva tiden och jag gråter fortfarande. Det känns så hemskt...mitt hjärta svider och jag vet inte vad jag ska göra.

Både begravningarna var iaf väldigt fina. Kurres var väldigt vacker. Solen sken och det var ett perfekt höstväder. Och Wisper blev inlindad i en ny grå flisfilt och nergrävd på vår gård. Jag och mamma ska hitta en fin sten och skriva Wisper på.
Varför är världen så orättvis? I förrgår hoppade han upp i knät på mig och slickade mig i hela ansiktet och skuttade runt med dom andra, så sprängfylld av liv! Och nu ligger han alldeles stel i marken. Det var så fint....det såg ut precis som att han sov. Han såg så fridfull ut även fast hans sista timmar i livet var fyllda av smärta.

Vems tur är det att dö den här gången?