Josefin

Hur jäkla svårt ska det egentligen behöva vara? Varje gång jag ser honom logga in på msn så hugger det till. Och kvällens text gjorde ju inte det hela lättare "saknar *** :( vars e du älskade?" och nu står det med stora bokstäver "HITTAT ***:D!" Jag klarar inte av det här...tror det är dags att radera han ur mitt liv. Det kan ändå aldrig bli som förr. Han gjorde ett val och det blev inte jag och det måste jag acceptera. Han har gått vidare och förmodligen tänker han aldrig på mig...han hittade någon. Men jag orkar inte se hans lycka längre...även fast jag tror att jag gått vidare gör det ont! Hur fan kan det fortfarande gör ont efter så lång tid?! Är jag så besatt? Var jag verkligen så kär? Blev jag verkligen så kär i honom när jag såg honom första gången? Tyvärr är det nog så...men nu måste jag släppa taget. Jag kan inte plåga mig själv mer...det funkar inte. Så ikväll kommer jag radera honom från både msn och mobilen. Det är dags...vi kan inte vara vänner.

Förlåt mig för att jag måste göra det...men jag kan inte se hur lycklig du verkar vara och veta att jag aldrig kan få dig. Förlåt men jag måste...