Skruttungen min
Jaha...ännu en hund vi blev tvungna att avliva igen. Den här gången blev det Donna. Hon har varit så konstig länge och tappat en massa päls...jag gråter inte när jag tänker på att hon ligger begravd under jorden för jag vet att det var bäst för henne. Men det känns ändå tomt :( Vi har ju haft henne i så många år nu...kommer sakna henne....
Kommentarer
Trackback
