Josefin

Snart, snart kan jag åka! Det här har varit den helt klart längsta dagen i hela mitt liv. Vill iväg men samtidigt är jag så jävla rädd. Ingenting är som det brukar vara. Därför kan ju inte heller jag vara som jag brukar vara. Kommer inte våga se på eller röra honom. Bara titta ner och hålla händerna nära kroppen.

Jag har aldrig mått sämre än vad jag gör nu. Min första stora kärlek och jag sabbar de! För nått fel måste det vara på mig och jag inte går att älska!